Lyssnande undervisning i förskolan

Den här artikelns fokusområde placeras i forskningssamtalet om hur undervisning kan förstås i förskolans praktik. Mer precist undersöks kopplingen mellan förskollärares reflektioner om sin undervisning och förskolans kultur med stöd av forskningsfrågan Hur beskrivs och arrangeras undervisning i den här förskolan? Studiens deltagare representerar två arbetslag på en förskola som beskriver sig arbeta utifrån välkomnandets och lyssnandets pedagogik. Empirin består av material från ett reflektionssamtal utifrån dokumentationer som förskollärarna menar berört dem eller haft betydelse för undervisning i ett pedagogiskt hållbarhetsprojekt med fokus på växtrötter och teckenskapande. Utformningen och analysen av reflektionssamtalet utgick från kommunikation ur kulturellt förhållningssätt (Carey, 1992; Dewey, 1916) och en förståelse för förskolor som idiokulturer (Fine, 1979, 2012). Analysen resulterade i tre områden: Undervisningsprocesser i rörelse, Förskollärarnas deltagande och närvaro och Urskiljande av kunskapsområden genom lyssnande. Resultatet diskuteras genom förskolans undervisningskultur, hur läroplanen visar sig i barns göranden ochundervisningens relationer.  ENGLISH ABSTRACT Teaching as listening in preschoolIn this article we focus on the ongoing research discussion concerning how the concept of teaching can be understood in preschool practice. In particular, we examine the connection between preschool teachers’ reflections on their own teaching and the culture of the preschool in which they work. This study is guided by the research question: How is teaching described and arranged for in the teachers’ preschool? The seven participating preschool teachers were drawn from two departmental teams that described themselves as working from a Pedagogy of Welcoming and Listening. The empirical materials are drawn from reflection conversations held with the preschool teachers in which the teachers discussed documentation they considered personally significant for their teaching in a recent education for sustainability project focused on play roots and semiotic production. The design and analysis of these conversations was based on cultural theories of communication (Carey, 1992; Dewey, 1916), and an understanding of preschool education as a situated cultural development process, preschools as idiocultures (Fine, 1979, 2012). Our analysis led to the description of three perspectives representative of the preschool teachers’ meaning-making in relation to teaching: Teaching processes in motion, Preschool teachers’ participation and presence, and Discernment of knowledge domains by listening to children’s actions. The result is discussed in terms of the preschool’s teaching culture, the ways in which the national preschool curriculum is manifest in the children’s actions, and the social and material relationships underpinning teaching.