Stress hos europeisk ål under sumpning och transport : effekter av fångst och transport, en uppdatering

Fångst och transport används för att transportera fisk förbi hinder som blockerar dess vandringsväg. Den europeiska ålen, Anguilla anguilla, är en art där fångst och transport används som en bevarandeåtgärd. Fångst och transport av ål utförs genom att samla in vuxen ål, så kallad blankål, i sjöar och andra vattendrag, transportera dem förbi vattenkraftverk och dammar, och släppa ut dem i havet eller nedströms vandringshinder. Förhoppningen med denna åtgärd är att öka mängden blankål som kan fullborda sin vandring till Sargassohavet där de reproducerar sig. Under fångst och transport hanteras ålen i flera steg. Först fångas de med ett fiskeredskap eller samlas in med utvandringsfällor, därefter sumpas de en tid (i vissa fall sker transporten direkt efter insamling), för att sedan transporteras till platsen där de släpps ut. Dessa hanteringsmoment innebär en påverkan på ålen som kan leda till direkt dödlighet. Hanteringen kan även öka stress och orsaka skador på ålen, vilket i sin tur kan leda till förhöjd dödlighet senare. I den här studien har vi mätt hjärtrytm på ål med kirurgiskt implanterade elektroniska loggar, så kallade biologgers. Hjärtrytmen är en indikator på stress under sumpning och transport. Studien startade under 2023, men på grund av ovanligt kalla vattentemperaturer under de märkningsförsök som utfördes under sommaren 2023 samlades inget data in för normalt höga sommartemperaturer. I denna rapport redovisas resultat för kompletterande försök utförda under mer representativa temperaturer sommaren 2024. Vi har också analyserat ålder från hörselstenar (otoliter) från ål som ingick i försöket 2023 för att undersöka om ålarnas ålder skiljde sig åt mellan olika lokaler. En skillnad i ålder skulle kunna påverka hjärtfrekvensen och är därför viktig att ta reda på. Ingen ål dog under märkning eller den hantering som skedde i fångst- och transport-processen. Ålens hjärtfrekvens under fångst och transport ökade tydligt med ökande vattentemperatur. Detta var förväntat baserat på tidigare forskning och resultaten från försöken som utfördes under 2023. För att kontrollera för effekten av vattentemperatur på hjärtfrekvens undersöktes skillnaden mellan observerad (uppmätt hjärtfrekvens från denna studie) och predikterad hjärtfrekvens (baserat på tidigare utförda kontrollförsök). Vi fann att skillnaden mellan observerad och predikterad hjärtfrekvens var störst direkt efter märkningen, och att det även fanns en skillnad under transport, men inte under sumpning. Resultaten tyder på ökad hjärtfrekvens, och därmed ökad stress, direkt efter märkning och under transport, och det följer i stort sett resultaten från försöken utförda vid Vänern 2023, med skillnaden att differensen mellan observerad och predikterad hjärtfrekvens var högre under detta försök. Åldersanalysen av otoliter från ål som ingick i försöket 2023 visade att ålen i genomsnitt var 20 år gammal, och att det inte var någon skillnad i ålder mellan de undersökta lokalerna. Vår slutsats är att hjärtfrekvensnivåerna under fångst och transport inte var så höga att de orsakade någon direkt dödlighet vid de vattentemperaturer som uppmättes under de märkningsförsök som utförts under 2023 och 2024 (8–22°C). Vid höga vattentemperaturer var skillnaden mellan observerad och predikterad hjärtfrekvens generellt större, framför allt under transport. Sammantaget tyder resultaten på att fångst och transport som sker vid vattentemperaturer lägre än ~16°C under sumpning och ~19°C under transport inte leder till ökad mortalitet. Däremot tyder resultaten på ökad stress under transport då sumpningstemperaturen varit ~16°C jämfört med ~13°C.