Stress hos europeisk ål under sumpning och transport : effekter av fångst och transport

Fångst och transport, så kallad ’trap and transport’, används för att transportera fisk förbi hinder som blockerar dess vandringsväg. Metoden kan användas för att transportera fisk både uppströms och nedströms vandringshinder. Fångst och transport används ofta för att bevara fiskpopulationer och ekosystemfunktioner, men kan också användas för att förbättra möjligheterna till fiske i områden uppströms vandringshinder. Den europeiska ålen, Anguilla anguilla, är en art där fångst och transport används som en bevarandeåtgärd. Ålen har minskat kraftigt och är rödlistad som akut hotad av den internationella naturvårdsunionen (IUCN). Genom att samla in vuxen ål, så kallad blankål, i sjöar och andra vattendrag, transportera dem nedströms vattenkraftverk och dammar, och släppa ut dem i havet eller nedströms vandringshinder, är förhoppningen att öka mängden blankål som kan fullborda sin vandring till Sargassohavet där de reproducerar sig. Om metoden verkligen fungerar är i dagsläget okänt eftersom vi inte lyckats följa någon ål på hela dess vandring från Europas kuster till Sargassohavet. Det är däremot känt att passager genom turbiner medför dödlighet för den blankål som vandrar nedströms, varför det kan antas att fångst och transport åtminstone initialt minskar dödligheten. Under fångst och transport hanteras ålen i flera steg då de först fångas in med ett fångstredskap, därefter sumpas de en tid (i vissa fall sker transporten direkt efter insamling), för att sedan flyttas till en transporttank på en bil för att köras till platsen där de släpps ut. Dessa hanteringsmoment innebär en påverkan på ålen som kan leda till direkt dödlighet. Hanteringen kan även öka stress och orsaka skador på ålen, vilket i sin tur kan leda till förhöjd dödlighet senare, vilket har en negativ påverkan på ålens möjlighet att nå Sargassohavet och reproducera sig. I det här projektet har vi undersökt stressnivåer hos ål genom alla steg som ingår i fångst och transport inom ramen för den kompensatoriska åtgärd som finansieras av program Krafttag ål. Genom att kirurgiskt implantera elektroniska loggrar, så kallade biologgers, kunde vi mäta ålarnas hjärtrytm, vilket sedan användes som en indikator för att tolka stressnivå. Detta gjordes på två lokaler där fångst och transport normalt sett utförs, där metoden (utöver implantering av biologgers) efterliknade normal hantering under fångst och transport av ål. Försöken utfördes under vår, sommar och höst år 2023. För att samla in data över kontrollvärden, eller basnivåvärden, på ålens hjärtrytm under relativt ostörda förhållanden förvarades ål med biologgers i en miljö som var gjord för att minska stress så mycket som möjligt. Resultaten visade att överlevanden var hög under fångst och transport då ingen ål dog under hanteringsmomenten. Ålens respons på hantering under fångst och transport var tydligt påverkad av vattentemperatur, ålarnas hjärtfrekvens var generellt högre och ökade mer under hantering vid höga vattentemperaturer. Under tiden som ålen förvarades i sump var stressnivåerna relativt låga, för att sedan öka igen då de hanterades under transporten. Stressnivåerna var höga under hela transporttiden. Vår slutsats är att stressnivåerna under fångst och transport inte var så höga att de orsakade någon dödlighet vid de vattentemperaturer som uppmättes under märkningsförsöken (8–18° C). Vid höga vattentemperaturer var hjärtfrekvensen generellt högre, framför allt under transport. Om fångst och transport sker vid vattentemperaturer under 18–19° C så kan denna åtgärd öka möjligheterna för blankål att vandra mot Sargassohavet. Eftersom ålen utsätts för stress och hantering, samt att metoden kräver mänsklig inverkan, så bör det slutgiltiga målet vara att skapa fria vandringsvägar runt vandringshinder.