Perry Johansson: Sinofilerna. Kinakunskap, samlande och politik från Sven Hedin till Jan Myrdal

Perry Johanssons bok Sinofilerna publicerades redan 2008 och borde kanske ha passerat bäst-före-datum som föremål för en recension. Men så är det inte i det här fallet. Jag läste boken redan när den var ny och slogs då av hur ovanlig den var i sin genre i Sverige. Bara några enstaka försök hade då gjorts att använda den internationellt etablerade postkoloniala teorin som inspiration till svensk forskning om museer och ämneshistoria. Jag upplevde därför att bokens teoretiska anslag, även om jag själv tyckte att det var viktigt och inspirerande, hade svårt att få fäste i en större akademisk diskussion i den svenska museivärlden. På bara några år har dock läget förändrats. Så när jag nu läser den igen är det tydligt hur Sinofilerna slår an en ton som tycks bli allt mer aktuell, och den landar nu mjukt i dagsfärska diskussioner inom svensk museiforskning.