Jagets förfall och förverkliganden

Denna artikel undersöker hur ålderdom gestaltas och förändras under de första fyrtio åren av Merete Mazzarellas (f. 1945) författarskap. Genom närläsningar av utvalda verk, från debuten Först sålde de pianot (1979) till Den försiktiga resenären (2019), analyseras hur representationer av åldrande och äldre människor skiftar över tid. En avgörande vändpunkt identifieras i Hem från festen (1992), där livsberättelsen introduceras som en meningsskapande praktik. Artikeln tillämpar teoribildning från kritiska åldersstudier, med särskilt fokus på Margaret Morganroth Gullettes begrepp decline narrative och progress narrative, för att analysera hur Mazzarellas texter både reflekterar och utmanar kulturella normer kring ålderdom. Vidare används Paul Ricœurs teori om narrativ identitet samt Adriana Cavareros begrepp det berättningsbara jaget för att belysa livsberättelsens funktion i konstruktionen av subjektivitet i hög ålder. I författarskapets tidigare verk beskrivs åldrandet som en process präglad av förfall. Med tiden framträder en annan förståelse av åldrandet, där åldrandeprocessen inte enbart beskrivs i termer av förlust, utan också som en källa till personlig utveckling.