Flerspråkighet och gemenskap i finlandssvensk litteratur

I essän tecknar jag genom nedslag i fyra verk en linje i Finlands svenska litteratur som tar sig an frågor om språk, tillhörighet och gemenskap. I de texter jag uppehåller mig vid framträder gestalter från olika skeden i Finlands historia som alla kämpar med frågor och känslor kring språk och gemenskap. Med avstamp i K. A Tavaststjernas olycklige polyglott i En patriot utan fosterland (1896) följer jag Sigrid Backmans tvåspråkiga arbetargemenskap som slås i spillror av inbördeskriget i Familjen Brinks öden (1922), därefter en framgångsrik klass- och språkresenär som lär sig dölja dialekten i Lars Sunds Tre systrar och en berättare (2014) och slutligen en mor och en son som tampas med omgivningens förväntningar på deras språkliga anknytning i Adrian Pereras Mamma (2019). Den teoretiska inramningen utgörs av den litterära flerspråkighetsforskningens problematisering av begreppet modersmål och den implicita berättelse om språk, ursprung och gemenskap som begreppet rymmer. Genom exemplen visar jag hur skönlitteraturen, med sin nyanserade gestaltning av modersmålets smärtpunkter och våra föränderliga och känsloladdade relationer till olika språk, kan öppna för nya sätt att föreställa sig förbindelserna mellan språk, anknytning och känsla.