Demokratisyner på kollisionskurs: Debatten inför författningsreformen 1974

Rapporten är en empirisk studie av den pressdebatt som föregick riksdagsbeslutet om det vilande förslaget till ny regeringsform i februari 1974. Mot företrädare för de fyra största riksdagspartierna stod representanter för ideella organisationer, allmänheten och enstaka politiker. Medan de förra hävdade att författningsreformen i huvudsak var en kodifiering av praxis, hävdade motståndarna att reformen gav regeringen verktyg att inskränka de medborgerliga fri- och rättigheterna samt att den försvagade monarkin eftersom den lämnade statschefen nästan helt utan lagfästa arbetsuppgifter. Medan flera av reformens motståndare ville ha en folkomröstning om grundlagsförslaget, hävdade reformens anhängare att förslaget var alltför komplicerat för allmänheten att ta ställning till i en folkomröstning och att resultatet av en sådan skulle vara svårt att tolka. Debatten röjer tydliga skillnader i synen på den representativa demokratin i de båda lägren. De motståndare som kom till uttryck i debatten argumenterade konsekvent från en naturrättsligt grundad rättsuppfattning medan reformens anhängare från ett rättsrealistiskt perspektiv hävdade att demokratiskt valda politiker hade mandat att fatta vilka beslut som helst och att kritik av den uppfattningen var angrepp på den representativa demokratin. Skälet till att att författningsfrågan alls aktualiserades och hölls vid liv under så många år förefaller vara att den socialdemokratiska partiledningen med hjälp av de tre borgerliga partierna under lång tid försökte balansera de radikala partiaktivisterna inom det egna partiet.