Beskrivning av åldersfördelningen i den svenska järvpopulationen, samt förslag på omräkningsfaktor för förhållandet mellan antal individer och antal föryngringar av järv i Sverige

Denna rapport presenterar resultaten från två uppdrag från Naturvårdsverket, se nedan. Eftersom beräkningarna för de två uppdragen bygger på samma kunskapsunderlag och populationsmodeller har vi här valt att presentera resultaten i en sammanslagen rapport. Naturvårdsverket uppdrog (Ärende NV-01810-24, Kontraktsnummer 366-24-002) att “baserat på befintligt kunskapsunderlag, beskriva hur åldersfördelningen ser ut i den svenska järvpopulationen. Specifikt ska redovisas hur stor andel av populationen som kan antas utgöras av ”mature individuals” (vuxna/könsmogna individer, jfr. instruktionen för rapportering till Art- och Habitatdirektivet). Beskrivningen ska utgå ifrån populationens struktur vid den tidpunkt på året som inventeringsresultatet avser (1 mars). Resultaten ska kunna användas i arbetet med artikel-17 rapporteringen till EU:s Art- och Habitatdirektiv (sommaren 2025)”. Naturvårdsverket uppdrog (Ärende NV-01810-24, Kontraktsnummer 366-24-002) att “baserat på befintligt kunskapsunderlag, ta fram ett förslag på omräkningsfaktor/omräkningsmodell för järv i Sverige. Denna ska beskriva förhållandet mellan antal individer och antal föryngringar i olika delar av utbredningsområdet. Resultaten ska kunna användas i arbetet med övergång till en DNA-baserad inventering av järv och vara stöd kring beslut om miniminivåer, jakt och ersättning för rovdjursförekomst”. Enkelt uttryckt beskriver omräkningsfaktorn hur många ”extra” järvindivider utöver (1 år och äldre) det finns i populationen för varje hona som har ungar innevarande år (föryngring, lya). Dessa ”extra” individer är vuxna honor som inte reproducerar sig (2 år och äldre), vuxna hanar (2 år och äldre), samt subadulta honor och hanar (1 år). Vårt uppdrag är att räkna ut hur många föryngringar som skett vid en given storlek på populationen. Vi har därför valt 1 mars som brytpunkt för att beräkna antalet föryngringar i samband med födsel. Vid detta tillfälle är omräkningsfaktorn som lägst. Skulle syftet istället vara att räkna ut antal individer från antal föryngringar funna vid inventeringen under vårvintern när de flesta föryngringar registreras (genomsnitt 17 april; Aronsson & Persson 2017) hade en senare brytpunkt (t.ex. 15 april) gett en högre omräkningsfaktor. Denna skillnad beror på att en del honor förlorar hela kullen under lyperioden (Persson 2003) och därmed ökar andelen ”extra individer” succesivt när föryngringar försvinner under våren (andelen honor med ungar minskar). Det senare kan vara ett alternativ om målet är att beräkna antalet individer utifrån antalet föryngringar, medan det första alternativet (brytpunkt 1 mars) är det lämpligaste om målet är att räkna ut antalet föryngringar vid en given populationsstorlek.