På olika platser i professionaliseringsprocessen

Utgångspunkten i den här artikeln är Ozolins (2000, 2010) kartläggning och ramverk för länders sätt att möta tolkbehov, där Sverige placerar sig i skaran av länder med stort statligt engagemang. Engagemanget visar sig exempelvis genom en bejakande lagstiftning och statligt finansierade tolkutbildningar för att tillgodose behovet av tolkservice. I denna artikel beskrivs varför tolkprofessionerna har kommit olika långt, och befinner sig på olika ställen, i professionaliseringsprocessen, och att processen inte innebär en linjär utan snarare är en böljande process som påverkas av kontextuella faktorer. Ozolins ramverk används som utgångspunkt i beskrivningen av den svenska kontexten, men differentieras genom att särskilja mellan de tre vanligaste tolkprofessionerna: konferenstolkning, teckenspråkstolkning och tolkning i offentlig sektor. Tolkprofessionernas skilda historiska utvecklingsprocesser är viktiga att känna till för att förstå tolkfältet i Sverige idag. Särskiljandet av tolkprofessionerna möjliggör också en mer precis beskrivning av faktorer som påverkat och påverkar professionernas utveckling. Några faktorer av särskild vikt som dominerar den aktuella diskursen om tolkning är de nya politiska vindarna och den tekniska utvecklingen. De är exempel på faktorer, som trots den statliga involveringen i Sverige och en bejakande lagstiftning, kan bidra till att bromsa, och i vissa fall även urholka, tolkyrkenas pågående professionaliseringsprocesser. Nyckelord: tolkprofessioner, professionaliseringsprocesser, tolkservice