Överdödlighet och upprepade LVM-domar bland tvångsvårdade missbrukare

Den svenska tvångsvården av missbrukare medger ett frihetsberövande med få motsvarigheter i andra länder. Bakom vår långt gående tvångslagstiftning ligger ambi­tionerna att vilja rehabilitera människor med ett tungt missbruk eller,på en något lägre ambitionsnivå, åtmins­tone hindra dessa från att supa eller knarka ihjäl sig. Legitimiteten i åtgärden vilar således på dess avsedda positiva effekter,ett faktum som kan anses besvärande då empiriskt stöd för att sådana föreligger i allt väsentligt saknas.Området ifråga är dock inte särskilt väl utforskat. Totalt sett råder en mycket stor osäkerhet om vilka effekter LVM-vården egentligen har. I föreliggande arti­kel studeras två omständigheter som emellanåt utpekas som möjliga indikationer på vårdens effektivitet: över­ dödlighet och förekomst av upprepade LVM-domar. I ett första steg görs en beskrivning av vilka mönster som kan iakttas för gruppen som helhet och ur delgrupper av densamma. I ett andra steg görs ett försök att med hjälp av regressionsanalysidentifiera omständigheter som kan predicera ett mer eller mindre "lyckat" behandlings­utfall. Artikeln avslutas med en diskussion om vad de iakttagna resultaten mer generellt kan säga oss om LVM-vårdens förmåga att rehabilitera eller rädda livet på de tunga missbrukarna.