Förekomst av bekämpningsmedel i flödestoppar : jämförelse mellan flödesstyrd provtagning i flödestoppar och tidsstyrd veckomedelsprovtagning i en jordbruksbäck i Skåne, 2009-2021

Syftet med denna rapport är att jämföra två olika metoder för provtagning av ytvatten som används för bestämning av växtskyddsmedel inom den svenska miljöövervakningen; tidsstyrd (även kallad tidsintegrerad) veckomedelsprovtagning och flödesstyrd (även kallad flödesproportionell) provtagning i tillfälliga flödestoppar. Jämförelserna avser antal fynd, halter och toxicitet av bekämpningsmedel i prover från flödesstyrd och tidsstyrd provtagning som pågått under samma veckor mellan åren 2009 och 2021. De flödesstyrda prover som inkluderas i rapporten har tagits i flödestoppar, då halter av bekämpningsmedel antas vara förhöjda. Rapporten syftar även till att se över målsättningen med den flödesstyrda provtagningen och identifiera eventuella behov av förändringar i provtagningsmetodiken. Studien baseras på data från ett typområde i Skåne (M42), där tidsstyrd och flödesstyrd provtagning har pågått parallellt sedan 2009. Vid tidsstyrd veckomedelsprovtagning samlas mindre delprov vid jämna mellanrum under en vecka och totalt cirka hundra sådana delprov utgör sedan ett veckomedelsprov. Ett flödesstyrt prov består av tre delprover, som tas när en specifik volym vatten har passerat. Provtagaren tar alltså fler prover när flödet ökar, i samband med en flödestopp. Dessa två metoder används parallellt och kompletterar varandra då flödesstyrd provtagning kan ge ett mått på kortvarig akut toxicitet av bekämpningsmedel i flödestoppar, medan tidsstyrd veckomedelsprovtagning möjliggör en bra bestämning av kronisk toxicitet i vattendraget under odlingssäsongen. Utvärderingen visar att flödesstyrda prover som tagits i flödestoppar har signifikant högre summahalter och summatoxicitet jämfört med tidsstyrda veckomedelsprover tagna samma vecka. Även antalet detekterade substanser är signifikant högre i prover tagna i flödestoppar jämfört med tidsstyrda veckomedelsprover. Av de substanser som detekteras fångar flödesstyrd provtagning fler substanser över sina respektive riktvärden. Diflufenikan och imidakloprid var de substanser som oftast förekom i halter över riktvärdet i både flödesstyrda och tidsstyrda ytvattenprover. Majoriteten av de substanser som är vanligast förekommande i vattendraget (fyndfrekvens >75 % i båda provtyperna) detekteras i högre halter i prover tagna i flödestoppar jämfört med veckomedelsprover. I vissa flödestoppar förekom dessa substanser i halter flera hundra gånger högre än medelhalten i vattendraget, beräknat som ett genomsnitt för hela den analyserade tidsperioden (2009-2021). Tidsstyrda veckomedelsprover fångade som högst dessa substanser i halter cirka 40 gånger högre än medelhalten för hela perioden. Ett annat mönster ses för mycket giftiga substanser (de flesta insekticider tillhörande gruppen pyretroider), som sällan detekteras i vare sig flödesstyrda eller tidsstyrda ytvattenprover, men ändå bidrar mest till den totala toxiciteten när de väl påträffas. De fåtal gånger mellan 2009 och 2021 som dessa substanser förekom i detekterbara halter i vattendraget fångades de ungefär lika ofta i veckomedelsprover som i prover tagna i flödestoppar. Trots skillnaderna mellan tidsstyrd och flödesstyrd provtagning vad gäller antalet detekterade substanser, halter och toxicitet ger provtagningsmetoderna en liknande bild av vilka substanser som är vanligast förekommande samt vilka som utgör ett problem i vattendragen. De två provtagningsmetoderna kompletterar dock varandra och ger gemensamt en mer nyanserad bild av både kronisk och akut toxicitet i vattendraget. Över åren har vissa svagheter med den flödesstyrda provtagningen identifierats. Flödesstyrda prover tas proportionellt mot ett basflödeskriterium, som baseras på hur vattenflödet har sett ut under den senaste veckan och därför varierar mellan veckor. Under en vecka med konstant basflöde tas sju 2 flödesstyrda prover, bestående av tre delprov var. Om flödet ökar i förhållande basflödet tas delproverna med tätare intervaller, men om flödet istället minskar tas färre än tre delprover per dygn. Vid kraftiga flödesökningar tidigt i veckan kan alltså de tillgängliga provflaskorna fyllas snabbt och eventuella flödestoppar senare i veckan kan därmed inte provtas. Att de tre delproverna tas proportionellt mot basflödet innebär även en stor variation i provtagningstid för olika flödesstyrda prover (från några minuter upp till ett par dygn mellan första och sista delprovet). Flödesstyrda prover som är tagna under en längre tidsperiod riskerar att underskatta mer kortvariga halttoppar till följd av utspädning. Under arbetet med rapporten har provtagningens syfte diskuterats mer ingående. Hittills har syftet med den flödesstyrda provtagningen till stor del varit att undersöka haltvariationer av bekämpningsmedel kopplat till flödestoppar för att utvärdera var bekämpningsmedelshalter är som högst (innan, i eller efter en flödestopp). Resultaten från rapporten, som både visar att bekämpningsmedelshalter är förhöjda i flödestoppar och även belyser vissa problem med den flödesstyrda provtagningsmetoden, har lett till diskussioner kring hur metoden för flödesstyrd provtagning skulle kunna förändras. En tänkbar metodförändring är att ha en flödesinitierad, men sedan tidsstyrd provtagning. Det vill säga att en viss flödesförändring i vattendraget relativt det aktuella basflödet startar en tidsstyrd provtagning av ett eller flera prover under förbestämda tider. Detta skulle underlätta utvärderingen av data då alla prover representerar lika långa provtagningstider. Provtagningstiden bör i sin tur baseras på hur lång tid det tar för typiska flödestoppar i typområdet att nå sitt maximum. Denna typ av metodförändring ger en provtagning som fokuserar specifikt på flödestoppar, där halter av bekämpningsmedel ofta är tillfälligt förhöjda och den ekologiska påverkan därför är som störst.