Att minnas eller glömma: Tillkomsten av Svenska litteratursällskapets arkiv och dess roll i skapandet av identitet 1885−1920

Denna doktorsavhandling problematiserar tillkomsten av en enskild privat arkivinstitution och dess arkivbestånd i en finländsk samhällelig kontext som en del av 1800-talets nationsbygge. Undersökningen, som stöder sig på den moderna arkivteorins syn på arkiv som sociala konstruktioner och arkivarierna som aktiva aktörer då det samhälleliga minnet skapas, behandlar framväxten av Svenska litteratursällskapets i Finland (grundat 1885) arkiv och arkivbestånd under perioden 1885−1920 med fokus på de person- och kulturhistoriska samlingarna. I undersökningen behandlas ideologiska utgångspunkter och värderingar som påverkade beslut om vad som togs tillvara för att bevaras för eftervärlden, arkivaktörers möjlighet att utöva makt, sociala nätverks betydelse för arkivets tillkomstprocess och arkiv som resurs för identitetskonstruktion. Analysen baserar sig främst på källserier i Svenska litteratursällskapets tjänstearkiv med anknytning till insamlingen av arkivmaterial samt på centrala arkivaktörers officiella och privata korrespondens. Undersökningen visar hur Svenska litteratursällskapets arkiv konstruerades i sin samhälleliga och kulturella kontext i det sena 1800-talets Finland där bevarandet av den svenska bildningen och framhävandet av de historiska banden till Norden och den västerländska kultur- och rättstraditionen ansågs vara av central betydelse för den svenskspråkiga befolkningen. Via arkivmaterialet dokumenterades, bevarades och försvarades det svenska kulturarvet i Finland och dess fortsatta existens i en språkpolitiskt utmanande situation samtidigt som insamlade och delvis publicerade ”vittnesbörd” om det svenska bildningsarvet i Finland utgjorde källmaterial för forskningen i Finlands historia. Som en del i den process då en svenskspråkig kulturell identitet i Finland skapades kunde arkivhandlingarna användas för att stärka den svenskspråkiga befolkningens föreställda gemenskap och historiemedvetande. Undersökningen visar också att släktband, vänskapsrelationer och kontakter inom föreningsliv eller professionella sammanhang kunde vara avgörande för beslutet att donera material till sällskapets arkiv. Riktlinjerna för insamlingen av arkivmaterial drogs upp av medlemmarna i sällskapets styrelse som via sina val hade makt att påverka såväl samtidens bild av det förgångna som framtida forskares historietolkningar på basis av det bevarade materialet. Doktorsavhandlingen lyfter också fram statsarkivarien Reinhold Hausens centrala roll som maktutövare på det privata arkivfältet, vilken inte i högre grad har uppmärksammats av tidigare forskning.