En queerläsning av Olga Torckells novell ”Fröken Strandberg” – och litteraturhistoriens glömska

I artikeln görs en analys på två nivåer av novellen ”Fröken Strandberg”, som ingår i novellsamlingen Kvinnor och andra berättelser (1897) av den bortglömda författaren Olga Torckell. Nivåerna förenas av ett transtemporalt perspektiv på litteraturen. För det första diskuteras bortglömmandet av verket och författaren i litteraturhistorien med utgångspunkt i begrepp av Rita Felski (”Context stinks”, 2011). Det litterära verket studeras som en ”aktör” vars förmåga att skapa kopplingar till andra aktörer via nätverk avgör dess ihågkommande och överlevnad. Har Torckells verk alltså glömts bort för att det inte är en sällskaplig (”sociable”) text? Utifrån Felskis transtemporala perspektiv kan man samtidigt fråga sig om verket kan vakna till liv i en ny tid, och skapa kopplingar till nya aktörer. På den andra analysnivån testas den sist nämnda tanken på novellsamlingen och särskilt novellen ”Fröken Strandberg” via en queerläsning. Utifrån Eve Kosofsky Sedgwicks (The Epistemology of the Closet (1990), teoretiska diskussion kan man reflektera över om queer är ett begrepp som kan ge nya perspektiv på texten och därmed väcka den till nytt liv. Novellsamlingen visar sig vara en text som lyckas skapa en koppling till den nutida läsaren/forskaren och väcka nya frågor. I artikelns avslutande diskussion visas också betydelsen av andra aktörer vid sidan om det litterära verket för verkets ihågkommande och återuppvaknande, så som litteraturkritik och nya utgivningsformer.