Utvärdering av ålyngelutsättning : en uppdatering av svenska väst- och sydkustområden

Som en av åtgärderna i den svenska ålförvaltningsplanen har ålyngel sedan 2009 köpts in från de sydvästra delarna av Europa, transporterats och släppts ut i svenska vatten (så kallade stödutsättningar). Förhoppningen är att på så sätt snabbt öka antalet lekmogen blankål som lämnar Sverige, som kan fortsätta sin vandring mot lekområdet i Sargassohavet. Alla importerade ålyngel som satts ut i Sverige sedan 2009 är märkta kemiskt med strontium vilket skapar en permanent strontiummärkning i ålarnas hörselstenar (otoliter) som gör det möjligt att skilja på utsatta ålar och naturliga rekryter. SLU, institutionen för akvatiska resurser, påbörjade en utvärdering av ålyngelutsättningar i svenska vatten under 2022, i vilken utsättningar av ål från svenska väst- och sydkusten ingick (Myrenås, 2022). Utvärderingen visade att strontiummärkta, utsatta, ålar främst återfanns i ett kustnära provfiske i området kring Orust och Tjörn. Under 2023 har ytterligare otolitkemiska analyser därför utförts på ål från detta område. Denna rapport innehåller en uppdatering av resultaten i Myrenås (2022) med ett större antal analyserade individer och ett jämnare stickprov per fiskeår (2013–2021). Resultaten visar att utsatta ålar har något högre kondition än naturliga rekryter och något högre tillväxthastighet i ung ålder, men skillnaderna är generellt små sett ur ett biologiskt perspektiv. Detta resultat är samstämmigt med tidigare analyser, som var baserade på ett mindre stickprov (Myrenås 2022). Då alla ålar är ålderslästa är det möjligt att följa fångsterna av respektive årskull utsatt ål på årsbasis efter utsättning. Främst är det utsatta ålar från utsättningsåren 2010 och 2011 som är representerade bland de återfångade, märkta ålarna medan det från senare utsättningar endast fångats ett fåtal individer eller inte några individer alls. Naturliga rekryter med beräknade ankomstår (d.v.s. beräknat antal år som hade passerat sedan glasålstadiet då de rekryterade naturligt till Sverige) fram till och med 2015 finns väl representerade i fisket medan senare ankomstår endast har ett fåtal representanter. Att de naturliga rekryterna är få de senaste åren kan förklaras av den generellt låga andelen rekryter till Europa, vilken ligger på historiskt låga nivåer. Utsättningarna i området kring Orust och Tjörn har varit i storleksordningen 300 000–400 000 ålar årligen sedan start 2010. Anledningen till att ålar från de senare utsättningarna inte återfångas i samma utsträckning som de tidigaste utsättningarna skulle kunna bero på naturlig predation, sjukdomar, och/eller klimatförändringar, men detta är enbart spekulation och den verkliga orsaken är oklar.